Skanörs mölla är belägen invid Hamnvägen som leder ut till Skanörs hamn. När den uppfördes låg platsen utanför den dåvarande bebyggelsen, i ett öppet och fritt landskap. Tack vare sitt läge var möllan väl synlig från havet och fungerade därför även som ett viktigt sjömärke för sjöfarare.

Möllan är en av de äldsta bevarade stubbamöllorna i Skåne. Denna typ av väderkvarn, även kallad stolpkvarn, har anor från medeltiden. Det är möjligt att en kvarn funnits på platsen redan då. Skriftliga källor från 1500-talet bekräftar att det stod en kvarn här, och på en karta från 1650 finns platsen tydligt utmärkt.

En av få kvarvarande stubbamöllor
Fram till början av 1800-talet var stubbamöllor den vanligaste typen av väderkvarnar i det skånska landskapet. Idag återstår endast ett tjugotal. Konstruktionen kännetecknas av en kraftig mittstolpe som bär upp hela kvarnhuset. Genom att vrida byggnaden runt denna stolpe kunde möllan enkelt riktas efter vinden för att uppnå bästa möjliga effekt vid malning.

Möllan vilar på ett högt murverk med korsformad plan, så kallade stenpallar, där även delar av äldre kvarnstenar ingår. Själva kvarnhuset är klätt med locklistpanel och har ett spåntäckt tak, allt behandlat med tjära för att stå emot väder och vind. Inuti finns fortfarande delar av det ursprungliga kvarnverket bevarade, såsom kronhjul, drev, kvarnstenar och ringkar, även om anläggningen inte varit i drift på länge.

En anrik historia
Det exakta byggnadsåret är okänt. I en av möllans bärande bjälkar finns dock en inristning: “ANNO 1769 HPM”, vilket kan syfta på antingen byggnadsåret eller en större ombyggnation. Själva bjälken är äldre och har genom dendrokronologisk analys daterats till slutet av 1600-talet, vilket tyder på att material kan ha återanvänts från en tidigare konstruktion.

Flera detaljer vittnar om möllans långa historia. Virket i underredet har daterats till mitten av 1700-talet. Det så kallade svansträet – den långa bjälken som sticker ut från kvarnhuset och även fungerar som trappa – är tillverkat av ett ovanligt tropiskt träslag. Det tros kunna vara en återanvänd fartygsmast.

Skanörs mölla fungerade som en tullkvarn, vilket innebar att möllaren betalade skatt baserat på ersättningen han fick för att mala säd åt andra.

Den siste möllaren hette Anders Andersson och arrenderade möllan fram till 1922, då verksamheten upphörde. Sedan 1973 ägs möllan av Vellinge kommun. Under årens lopp har flera omfattande restaureringar genomförts, bland annat under 1940-, 1970- och 1990-talen. Vid den senaste restaureringen år 2015 försågs möllan med nya vingar.